Det dåliga samvetet ligger alljämt över mig. Har ju gett mig f*n på att gå ner lite i vikt och jag tycker att det är så himla skönt att träna. Så jag tränar på hos sjukgymnasten och så brukar jag träna hemma. Köpt mig en stegräknare för att hålla lite koll på hur jag ligger till i aktivitet. Och så äter jag betydligt bättre och mindre. Inget godis eller jag tar någon bit sådan mörk choklad ibland och inget fika. Jag fixar inte att banta hardcore dvs med stenhård diet eller med Nutrilett eller nåt sånt. Så jag får ta den här långa vägen och det går inte fort. Det går alldeles för långsamt. Nåt kilo liksom. Bu. Men samtidigt som man känner att man vill ge upp så eggar det också, nu jäklar ska det gå, jag får kämpa lite mer istället. Så där kommer det dåliga samvetet in. Jag hinner inte riktigt med.
Sen har man ju typ Biggest Loser i skallen, kilona bara rasar av men så gör ju de inget annat och de skaffar väl sig en slags ätstörning också på kuppen. Så som sagt, måste göra det på mitt sätt.
Idag känns det som om stegen kommer att bli för få. Blir bara en promenad upp för att hämta storebror på förskolan. Sen ska jag fixa med lite inför morgondagens tillställning. Ska komma över lite folk o fira gubben. Ska bli trevligt men mycket att stå i. Så igen, dåligt samvete. Skulle gärna få till ett träningspass idag men hur o när går över mitt förstånd. Och nu till det logiska. Jag borde ha en vilodag. Mina höfter pallar inte det här hårda programmet. Samvete vs logik. Hur brukar det gå?
Nu måste jag slå in paket! Och snart kommer en kollega på besök!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar