Nu sover lille gossen och storebror han fick vara hos farmor o farfar. Vi hade bestämt det sen tidigare eftersom det i vanliga fall skulle ha varit makens jobbhelg. Det var skönt med ett litet break för vi bråkar rätt bra nu jag o den extremt trotsiga treåringen. Han slog mig med en pinne häromdagen. Förstår att det är tufft för honom, blivit storebror, slutat med blöja och nappar. Inte lätt. Jag märker ju att det är mycket mot mig, vi gjorde otroligt mycket ihop innan lillebror kom. Eftersom han inte gått så långa dagar på förskolan så hittade vi på mycket. Jag tror att han saknar mig. Men istället nu så straffar han mig. Jag förstår det men det är så sjukt svårt att hantera. Har ju två barn och älskar ju dem lika mycket.
Med maken är det bättre, han är ju såklart öm och får inte lyfta så det är mycket för mig att stå i. Var rätt sliten innan det här och nu är jag galet less å trött. I morse när lillebror ville vakna vid halv sex så fick jag mig ett bryt, började blöda näsblod och kände mig inte alls härlig. Fick så dåligt samvete för min kära make har fått ta så mycket i samband med mina sjukskrivningar så jag borde bara kamma till mig och vara klippan. Men sömnbristen tar mina krafter. Men min make klev upp och tog hand om de små och jag fick sova några timmar. Som jag behövde det, känner mig som en ny människa/mamma/fruga.
Varit nere på stan idag, köpt nya tallrikar till stora sonen och hoppas att han ska få lite nytändning med ätandet. Varit segt nu ett bra tag, han har ju alltid tjorvat men det går upp och ner. Hoppas han gillar dem. Sen var vi på Panduro och köpte lite pyssel. Ska bli så mysigt att få pyssla med honom, måste försöka få lite kvalitetstid med honom.
Gått och tänkt galet mycket på jobbet jag sökt. Jag tror inte att jag är redo än för mottagningsvård. Eller att jobba mån-fre och så varannan helg när maken jobbar så har jag barnen också. Så jag kommer troligtvis stanna kvar på mitt nuvarande jobb (som jag älskar btw) och så får vi pussla. Jag behöver den egentid som jag kan få genom att jobba skift och även om o.b:n inte är enorm så gör det ändå en hel del. Så vet inte om jag ska dra tillbaka min ansökan eller om jag ska gå på en ev intervju och känna efter. Vi får se helt enkelt. Känner också att jag vill njuta av min föräldraledighet med Arthur, om jag fick det här jobbet så skulle jag behöva börja jobba tämligen snart, ändock halvtid till en början men jag tror inte att det är värt det. Jag vill vara med mina barn!
Nu ska jag o maken glida ner i soffan och kolla en film. På återseende.
Jag tror du skrev på min blogg att du ville följa med när jag byter nu, har du någon mail dit jag kan skicka lösenordet? :)
SvaraRadera