Kommer inte riktigt överens med skallen min. Det är som om jag verkligen behöver rensa bland tankarna. Jag behöver motionera. Det är så jag brukar lösa mina inre bekymmer. I morgon ska jag till sjukgymnasten och jag lääängtar faktiskt dit. Vill prata lite om höften och framför allt lägga upp en plan. Behöver komma igång igen. Min kropp mådde så bra av aktivitet och struktur.
Jag är en stolt mor när jag ser min lille grabb som numera går och går och går! Han bestämde sig en dag och nu vill han inget annat. Det är så fruktansvärt gulligt när han tultar omkring helt planlöst - bara för att han kan! Han är ett busfrö och om man inte skjuter in stolen efter sig så tar det inte många sekunder innan han klättrat upp på den och ännu värre upp på bordet också. Han vet hur han ska ge igen när storebror bråkar med honom, han kommer ifatt och drar storebror i håret med båda händerna så man måste bända upp händerna. Han har mycket vilja den lilla och det glädjer mig fastän det är väldigt krävande att orka ta hand om honom! Man kommer långt i livet med lite jävla-anamma!
Min store pojk håller på fullt på att lära sig siffror och bokstäver och han är så himla duktig. Löjligt stolt man blir över sina barn! Han målar jättefint också, han skippade huvudfotingarna och målade en människa direkt med proportionerliga förhållande till kropp och armar o ben! Hur var det sa jag? STOLT?!! Som bara den! Han är otroligt rolig också, fått sin mammas humor och kan redan förstå ironi. Han har också ett jäkla humör och ofta märks det verkligen att han är fyra år!
(det blir väl så här framöver. ett litet inlägg lite då och då. och tack till er som kommenterar! det värmer)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar