Det blev ingen sjukgymnastik. Kände dels att jag hade för ont i höften och att det skulle bli ännu värre av att träna och dels för att jag behövde stressa av. Tog mig ett skönt bad och sen åkte jag över till en kompis en stund.
Sen ringde de som skulle ta över katten och sa att de gärna ville att vi skulle komma idag ändå. Så jag fick ändå stressa runt för att köpa lite smått för hans flytt. Åkte dit med honom och han mjauade hela bilfärden, han gillar inte alls att åka bil. Kände mig usel och falsk. Men väl framme så kändes det så himla rätt. Ett par, +55, det är en kollegas föräldrar. De var sååå himla glada över att få ta över honom, han klickade direkt med dem. Så det känns så himla rätt. Känns så klart lite vemodigt men han kommer få det så himla mycket bättre där. De bor i hus, granne med skogen och havet! De var himla kärleksfulla med honom och pappan gav mig en stor kram och tackade så mycket för den fina katten när jag skulle åka. Det värmde i hjärtat!
Den andra katten verkar lite sur på mig, vill inte komma och gosa. Kanske förstår att något är på gång. Det blir nog ganska snart även om det känns sjukt jobbigt.
Var uppe hos mami en sväng också, store sonen följde med och när vi skulle åka så ropade han till mormor sin; jag älskar dig jättejättejättemycket! Jag blev bra rörd alltså!
Tidig kväll idag. Är väldigt trött och med tanke på att lillen somnade redan 18.30 så kan det bli en stökig natt. Hoppas på god sömn!
Åh, jag förstår verkligen att det känns vemodigt:/ Men det låter ju som att han kommer få det jättebra där, och det är det viktigaste! Känns det jobbigt att ha lämnat bort honom nu? Hur ska ni göra med andra katten? Våra två är fortfarande hos mannens föräldrar, dom har det så gott där. All uppmärksamhet och får vara ute varje dag. Men nu ska dom komma hem 2 veckor under sommaren, ska bli skönt att ha hem dom lite. Man saknar dom ju, men ändå vet jag att dom har det bäst där. Men visst, det är vemodigt som du skriver...
SvaraRadera