Igår slocknade jag strax innan tio och hör och häpna fick jag sova ända fram till 05.15 då store killen var törstig, han somnade sen om. Sen vaknade lillen tjugo minuter senare. Fick lite välling och sen slumrade han i vår säng till för en liten stund sen. Så nu kändes det helt lugnt att gå upp tillsammans med lillen. Riktigt mysigt! Får se hur lång tid det tar innan storebror vaknar!
Det gick jättebra att jobba, det är en ynnest att få jobba med de sjuka barnen. Det ger mig så himla mycket! Var också himla härligt att få längta efter mina egna kids och jag uppskattar tiden med dem lite extra mycket nu.
Igår var jag iväg och träffade en annan sjukgymnast. Min egna ville ha ett andra utlåtande från sin kollega då jag fortfarande har det struligt i höften. Hon kollade mig och trodde att det är mina fogar som strular och att det kan bli så även om man inte är gravid. För mina höftbesvär började innan vi väntade barn. Eller hon trodde att fogarna var en del av flera besvär. Så nu har jag fått en enkel övning som jag ska testa och sen ska vi följa upp.
Nu har lillen fyllt blöjan så på återseende!
Aha ok! men det låter ju bra, att kunna bestämma lite själv hur man vill jobba i och med ett önskeschema. brukar alla få som dom vill? ;) 88% är ändå mycket, för att jobba natt. Inte illa att du orkar det. Jag hade 3 extra nätter utöver min grundrad, så innan jag slutade nu så gjorde jag 92%. Det är för mycket, funkar ett tag men inte i längden. När jag börjar nu ska jag inte ha extra nätter, utan bara gå grundraden som är på 64% (motsvarar ca en 75% tjänst dagtid).
SvaraRaderaVi har ett 3-veckors schema. Jobbar ons & torsdag ena veckan. Sen långvecka, då gör vi mån, tis, fre, lö och sö. Sen är vi lediga i 9 nätter/dagar och sen börjar det om igen. Jättebra schema och det är lika för alla! 9-ledigheten är guld värd!
Ha en fin dag tjejen, kram!
Hej
SvaraRaderaJo han är söt när han sover men det är vi alla, lite jobbigt är det när han har sina skrikperioder och tålamodet och humöret är i botten för det mesta.
Angående förlossningen så känner jag att det var det värsta jag varit med om och kommer aldrig att göra om det igen, ögonblicket när dem lade Dexter på magen kommer jag ihåg aldeles för väl. Jag vet att jag låg och tänkte på hur äckligt det kändes med navelsträngen, jag borde kanske ha tänkt på Dexter men det gjorde jag inte. Kände mig ganska så tom vid det tillfället.....både fysiskt och psykiskt.
Kram