Varit några intensiva dagar. Hänger inte riktigt med. Jag känner mig lite smålåg också så det har varit lite segt. Hela familjen är förkyld också. Värst med föräldrarna tyvärr. Hade en usel natt, sov inte speciellt mycket. A vaknade väl ett par gånger och sen bestämde han sig för att vakna 05.20. Alldeles för tidigt. Sen tog det inte lång tid innan storebror kom tassande också. Men min fina man knatade upp med de små barnen och jag somnade som en stock. I natt hade vi även två blöjolyckor, det läckte bredvid igen. Så det vara bara att byta pyjamas och allt.
Gått och tänkt mycket på operationen. Jag blev sjukt stressad i måndags, jag hade så svårt att ta in det. Att det finns en chans att inte ha ont. Konstigt. Jag känner verkligen att jag vill bli hel. Jag vill börja om. Jag vill kunna röra på mig. Det är ju inte konstigt att man inte tappar sina goda extrakilon när man är påtvingat passiv. Jag längtar tills jag kan få gå en rask långpromenad eller gå och simma och sen slippa ha ont!! Känner mig laddad för första gången i mitt liv när det gäller att motionera. Inga mer ursäkter. Det är som att jag just nu inte har något forum för att få ut min frustration. Det blir ganska mycket frustration med två barn. En treåring är fantastisk duktig på att trigga igång och nu har lille A gått in i gnällåldern. Så ibland känns det som mitt huvud ska sprängas och jag längtar efter att få gå på ett boxpass och göra mig av med det som behöver ut! (och jo, jag älskar mina barn över allt annat men världen är väl inte svart/vit?)
Sitter och funderar på julklappar också. Vi har en väldigt fattig månad. Så trist. Jag avskyr att inte ha pengar. Men sjukskrivningar och föräldrapeng går inte bra ihop och försäkringskassans sjuka regler gör det inte bättre. Pratade med dem igår och det är så att om barnen är under åtta månader så får min man ta ut föräldradagar istället för vård av barn. Arthur blir sju månader på operationsdagen. Om jag är sjukskriven mer än en månad så måste vi ringa och ändra. För hur som haver så får vi mer pengar om han får ta vård av barn istället för föräldraledigt. Usch för pengar säger jag.
Ett stycke gnällinlägg blev det och det var det jag behövde. Ut från knoppen så kanske jag blir lite gladare!
Vet du vad? Man måste gnälla ibland och få ur sig saker och ting, för livet är inte bara rosa moln. Och förstå mig rätt, men jag ÄLSKAR när folk kan vara ärliga och även skriva om när dom har dåliga dagar och problem och inte är på topp. För det känns som att alla bara bloggar om när livet är underbart, barnen sover och himlen är rosa och livet är fantastiskt! Men det är ju faktiskt inte alltid så, inte för någon. Och att även skriva om när man mår mindre bra och har det jobbigt, det är STARKT!
SvaraRaderaPengar är alltid ett problem och bekymmer, jag håller med dig. Jag hoppas verkligen att det löser sig för er med allting, ni har tillräckligt mycket annat att tänka på. Du är en fantastisk mamma, glöm inte det!