varför slutade jag blogga för. jag menar inte på denna blogg utan den jag hade på myspace. det var nog för att jag mer och mer facebookade och jag känner mig inte bekväm att skriva av mig där. Fast egenligen borde jag mer radera bort folk som jag inte vill ska läsa om mitt liv istället för att smygblogga så här. Har några "vänner" på facebook som jag vet inte förstår om jag skriver ironiskt, eller jag vill inte skriva nåt ledsamt om mitt humör eller dyligt för prestationsmänniskan i mig vill visa att det är bra. Men mina riktiga vänner känner ju mig men ja...kan inte förklara bättre.
Jag är ensam hemma med sonen. Maken är på kurs. Jag har haft lite panik, det är som jag har glömt bort hur man är mammaledig. Klä på, söva, mata fixa dona. Det går bara inte av farten som det gjorde förut.
Jag orkar inte med mig själv just nu heller, sviterna av halsflussen tar på mig, har ingen aptit och då är det svårt att hitta på något att äta. Tränger bort eländet så rätt som det är är jag hungrig men har ändå inte hittat på nåt att äta så då får jag panik.
Men sonen är ofta mest härlig. Han leende och busighet får mig att smälta! Han sover nu, då älskar jag honom ännu mera ;)
Pengapaniken finns fortfarande också. Shite. Hatar att ha den energitjuven. Men snart med två löneinkomster så kommer vi bada i pengar. Eller nä för vi ska spara en massa, behöver buffra upp igen!
Annars händer inte så mycket. Jag jobbar och står i. Gillar jobbet men känner mig redan lite bitter på jobbet. Som jag var på förra jobbet när det var dags att röra på sig. Men jag har ingen aning vad jag vill göra. Kanske barnmorska. Kanske lite mottagning. Kanske dagtid. Puh. Det är bara att kämpa på.
Jakten på den försvunna spiralen fortsätter. Jag skall nog söka privat, orkar inte med den sjuka vårdvärld vi lever. Att det ska behöva vara så här.
Nu ska jag nog yoga lite!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar